Det samiske folket levde i og med naturen og den samiske religionen var også naturlig nok sterkt knyttet til naturen. Mennesker flyttet etter dyr eller i forbindelse med årstidene for å jakte og fiske. Religiøse ritualer handlet derfor mye om relasjoner til dyr og landskap.

Djur och landskap

I samisk religion hade björnen en särställning och vi har flera texter som handlar om björnen och jakten på den samma. Det finns också en myt om en kvinna och en björn som är nedskriven i många olika versioner. Kvinnan i myten blev jagad ut i skogen av sina bröder. Där mötte hon en björn som hon så kom att leva tillsammans med och de fick en son. När björnen blir gammal låter den kvinnans bröder ta livet av den till kvinnans stora sorg. Från den här myten härstammar många av de ritualer som utfördes kring björnjakten och när man kom tillbaka igen och skulle tillaga och äta köttet.

Eftersom människor på den tiden i hög utsträckning flyttade, antingen med ren eller i förbindelse med årstidsbunden jakt och fiske, handlar också mycket av de religiösa riterna om relationer till djur och landskap. Trumman kunde användas för att förutse vart jaktlyckan skulle vara god, hur väderutsikterna såg ut eller om vargen närmade sig en bit fram i tiden.

Benen efter björnen och renen, speciellt vid en del typer slakt, skulle grävas ned och i ordning, ibland på en speciell plats.

Många små ritualer var också knutet till att dela med sig av det man hade till den osynliga världen eller till speciella platser i landskapet för att säkra att man också hade mat i framtiden. Benen efter björnen och renen, speciellt vid en del typer slakt, skulle grävas ned och i ordning, ibland på en speciell plats. Ett annat exempel kan vara att hänga upp ost gjord på renmjölk i träd eller ställa eller hänga horn på en plats bakom sin goahti. Detta är exempel på hur man delade det man hade utöver det man delade med varandra. Varianter av sådana ritualer kan vi finna spår av också idag.

I landskapet befann sig också de som gått före. Innan det blev vanligt i Sápmi med begravning i vigd jord på kyrkogård, mer eller mindre påtvunget, begravdes de döda i landskapet. De var därför i närheten när man återkom till den samma platsen. Fortfarande bär många platser namn efter sådan som dött där. Införing av tvungen begravning på vigd jord ledde till stora problem eftersom man ofta befann sig väldigt långt från en kyrka eller kapell och därmed var tvungen att frakta och/eller uppbevara liket tills man nådde en sådan plats.

Sieidi

En speciell plats i landskapet är det som på nordsamiska kallas för sieidi. En sieidi kan vara en sten eller ett berg, den kan vara av trä eller ett träd, den kan vara människoskapad eller given av skapelsen. Sieidi har funnits (och finns) i hela Sápmi, men den relationen människor har till dem har förändrats. Ofta gav man en del av sin fångst till sieidi om man fiskat, jagat eller hade ren i närheten av den plats sieidi befann sig.

Helst gav man något av det bästa som blod eller fett. Detta var med på att säkra att sieidi skulle vara generös också nästa gång man befann sig på platsen. Det kunde också ske i förbindelse med sjukdom eller andra typer av avtal mellan människa och sieidi. Ibland översätts sieidi med offersten, men det är missvisande då en sieidi beskrivs med fler kommunikationsmöjligheter än så. Vi har samiska begrepp för det så har här valt att använda dem och istället förklara.

Den andra sfären

En gemensam nämnare för alla dessa fenomen, ritualer och berättelser är att det förutsatte en osynlig sfär och att varje plats och varje landskap bestod av mer än det vi kan se med vårt blotta öga. En människa förhöll sig därmed också alltid till att hen inte var ensam. Den andra sfären (nubbi áibmu/ilbmi) eller den osynliga sfären hade också sina invånare och ibland kom de till  syne eller gav besked av olika slag. Det fanns (och finns) många namn för dem och de är av lite olika slag, exempelvis hálddit, ulddat, álddat, gufihttarat ja gatnešat. Med ett gemensamt namn brukar de översättas med de underjordiska även om det till tider kan vara lite missvisande.

De som brukar kallas de underjordiska återkommer gärna i berättelser där de hjälper till, varnar eller ställer till med olika slags scenarion. De hade också djurhållning såsom människan men deras djur är gärna både fetare och vackrare än de som tillhör vår sfär, precis som de själva också är vackrare och han finare kläder än oss. Den typen av historier finner vi också idag om de än är färre och innehållet till dels har förändrats.

Noaidi och religiösa experter

Missionärerna som skrivit om religion i Sápmi var väldigt intresserade av de religiösa experterna som de mötte, de som kallades noaidi. En noaidi var någon som såg och hade speciella egenskaper och som människor vände sig till för att få hjälp. En noaidi hade hjälpandar och med dessa kunde hen se vad som hände andra platser och också i den osynliga sfären. En hjälpande kunde exempelvis vara en fågel, en fisk eller en underjordisk. Det finns många beskrivningar av noaidi som går i trance, lämnar sin kropp och åker på en andlig resa. En noaidi kunde resa i både den synliga och den osynliga sfären. Anledningen att ge sig ut på en sådan resa kunde vara att någon var sjuk eller för att få tillgång till dold kunskap. Exempelvis kunde det vara vad som skulle ske i framtiden eller vad som händer just nu på en annan plats.

En noaidi var någon som såg och hade speciella egenskaper och som människor vände sig till för att få hjälp

Flera skriver att en noaidi inte behövde en trumma, men att trumman kunde vara ett hjälpmedel. Det ser också ut som att trummor använts till olika saker  i olika samiska områden. Söderut i Sápmi är trummorna enklare i sin utformning och de är fler till antalet. Det är möjligt att varje familj där har haft sin och att de kanske var mer använda i vardagliga situationer. De nordligare trummorna har annan utsmyckning och är skålformade undertill och är färre till antalet än de som blivit funna eller tvångsinlämnade längre söderut. Kanske betyder det att trumman inte varit lika vanlig i nord, och kanske har den haft andra användningsområden. Vi vet inte så mycket säkert om trumman och dess symboler.

Vi vet från lite senare källor att noaidi bara var ett namn av flera för människor med speciella egenskaper som hade möjlighet att hjälpa, men också göra ont mot andra. I de äldre källorna saknas sådana variationer, antagligen för att de flesta som skrev behärskade samiska dåligt eller inte alls.

Krefter og makter

Ibland läser man om att i samisk religion skulle det funnits många gudar, men ett bättre ord är nog att kalla det för krafter eller makter. Att man kallat det gudar kommer av att forskare och missionärer har haft svårt att föreställa sig religion utan gudar. De namn som vi återfinner är knutna till vinden, åskan eller andra fenomen som man var både underlagd men också sökte förhandla med och förutse. Vi har också de kvinnliga áhkát. De är kanske mest kända för oss idag, och är knutna till goahti och hemmet. Det existerar ingen mytologi kring dessa såsom man återfinner i exempelvis norrön religion, men var krafter och fenomen som man förhöll sig till i sin vardag och till tider prövade att kommunicera med.

Det var några exempel på vad vi kan veta och resonera kring när det gäller samisk religion i historien. Om du vill veta mer följer några tips på litteratur och länkar i textrutan.