Kirken som institusjon og kristendommen som religion var en del av koloniseringen av Sápmi. Sverige/Finland ønsket å kristne den samiske befolkningen da man tenkte seg dette kunne forene riket. Vi vet at mange fortsatte med å utføre religiøse handlinger samtidig som de også besøkte kirken. Dette var et problem for myndighetene og kirken, men virket ikke å være et problem for dem som gjorde det. Denne teksten behandler tiden fra 1600 til 1700-tallet.

1600-talet och de samiska lärda

Under 1600-talet var det Sverige/Finland som var mest aktiv i missionen som var riktad speciellt mot Sápmi. Många i det samiska samhället flyttade över de områden som senare skulle bli markerade som landgränser, så de kanske tänkte annorlunda om geografin, hänvisningen är därför utifrån ett administrativt  perspektiv. På svensk/finsk sida var man fokuserad på utbildningen. Utbildning på den tiden kretsade först och främst kring att lära sig läsa och skriva samt utbildning till präst eller andra kyrkliga ställningar.

De samiske lärda

Den första samiska prästen vigdes i slutet av 1500- talet och hette Gerardus Jone. 1632 startade den Skytteanska skolan i Likšu/Lycksele med målet att vara studieförberedande för samiska ungdomar som hade anlag för att bli präst. Man önskade samiska präster i de samiska områdena. Under 1600-talet var 17% av prästerna som arbetade i de samiska områdena samer, antagligen följer om vi tillämpat dagens röstlängdskriterier för sametinget.

Kristnandet av samer och kolonisering

Sverige/Finland var inriktade på att få den samiska befolkningen kristnade då man tänkte sig att detta skulle ena riket. Samtidigt på kontinenten pågick flera krig, den svenska kungen skröt om att i det svenska riket hade man samer som förstod sig på trolldom och han skrämde andra med det. På 1600-talet skrevs ett verk som heter Lapponia. Det är texter skrivna av många olika människor. Två av de som skrivit var samer, en av dem hette Nicolaus Lundius, han arbetade som klockare, och hans pappa Andreas var en av de första samiska prästerna. I boken har också Olof Sirma bidragit med två jojkar. Olof Sirma var också samisk präst på (svensk)-finsk sida. De är några av de första samiska rösterna vi möter i skrift.

På svensk/finsk sida var det önskat att de som redan bodde i Sápmi skulle bo, samtidigt ville man gärna utnyttja naturresurserna i områdena och att fler skulle flytta dit.

På svensk/finsk sida var det önskat att de som redan bodde i Sápmi skulle bo, samtidigt ville man gärna utnyttja naturresurserna i områdena och att fler skulle flytta dit. Hur skolan blev mottagen i det samiska samhället var nog blandat. En del blev pressade att gå där och mer eller mindre tvångskristnade, medan andra ser ut till att ha haft mer positivt utbyte av skolan, men vi vet inte så mycket om det.

Avrättningar og hexprocesserna

Vi vet att många fortsatte med att både besöka kyrkan och utföra andra religiösa handlingar. Det var ett problem för myndigheterna och kyrkan men ser inte ut till att varit ett problem för de som utförde det. Väldigt få samer på svensk sida blev straffade med döden för detta, vilket annars var vanligt under denna tidsperiod. En vi vet säkert blev avrättad (än så länge) hette Lars Nilsson och han dömdes till döden i Arjeplog. Han menade själv att hans religionsutövning fint gick att kombinera med kristendom och bad fader vår på vägen till sin avrättning. 

Under samma period avrättades många, främst kvinnor, i Sverige och runt om i hela Europa i det som brukas kallas häxprocesserna. I Västerbottens län (som var jättestort då) blev ingen avrättad. Det kan ha berott på att länshövdingen där var same, han hette Johan Graan. Den släkten blev adlad och hade på sin tid stort inflytande. Vi vet att flera noaidi – en av de viktigaste religiösa experterna i det samiska samhället –  bad fader vår och signade i treenighetens namn som en del av sin religionsutövning och som beskydd på sina andliga resor. Kanske var religionsblandning ett större problem för en del myndighetsutövare än för den samiska samhällsmedborgaren.

På Danska-Norsk sida gick häxprocesserna annorlunda för sig. Danmark/Norge vill i likhet med Sverige – Finland ha större inflyttning från söder, men man var räddare för ryktena om samisk trolldom. De menade att dessa rykten gjorde att andra inte vågade flytta till de samiska områdena. I finnmark avrättades väldigt många. En skillnad mellan den samiska och norska befolkningen i förhållande till vem som blev avrättad var att det i finnmark var fler samiska män än kvinnor som blev avrättade. Medan det bland den norska befolkningen var flest kvinnor som fick böta med livet.

Anders Poulsen

En noaidi som blev ställd inför rätta hette Anders Poulsen. Han har blivit väldigt känd i eftertiden eftersom hans trumma finns bevarad och han är en av få som har förklarat vad symbolerna på den betydde för honom. Många av symbolerna förklarar han som kristna. En del tror att det beror på att han kanske försökte mildra domarnas syn på hans religionsutövning. På den andra sidan vet vi att katolsk kristendom hade levt sammanflätat med samisk religion länge före slutet av 1600-talet. Flera av symbolerna har relationer till det. Exempelvis Jungfru Marias mor Anna som vi genom de samiska kalendrarna vet varit firad i Sápmi. Poulsen trycks själv anföra att han är kristen.

Efter reformationen var det nästan värre att vara katolik än hedning i protestantiska land. Vi vet inte hur detta påverkade rättegången. Anders Poulsen blev mördad medan han väntade på att bli avrättad. Idag kan vi studera hans trumma på Riddu- duottar museum i Karasjok. 

1700-talets lärda och plundring

På dansk/norsk sida byggde man samiska skolor på 1700-talet, i samband med att man började missionera mera direkt mot Sápmi och den samiska befolkningen. En egen grupp missionärer utbildade sig speciellt för det, de tyckte samiska var viktigt att både tala och skriva på. Det upprättades en skola i Tråante (Trondheim) som hette Seminarium Lapponicum och den blev grundlagd 1717. Samtidigt hade kristendomen som den tolkades i norra Europa ändrats. Innan hade det varit viktigast att man kom till kyrkan, döpte och registrera sig samt betala skatt. Nu blev det mera viktigt med personlig omvändelse. Det brukar kallas pietism. Det gjorde att missionärerna blev hårdare och de förstörde många platser som människor hade ett speciellt förhållande till.

De samlade också samlade in både sieidi och trummor om det gick, eller brände de.

De samlade också samlade in både sieidi och trummor om det gick, eller brände de. På 1700-talet blev det alltså mer intensiv mission och man införde allt eftersom regler som exempelvis begravning i vigd jord. Såna regler skapade mycket trubbel eftersom man ofta var långt från en kyrka. Plötsligt var man tvungen att frakta med sig lik över stora avstånd, eller lagra dem en plats för att sedan hämta dem. Även om det var fokus på den personliga omvändelsen var det en del såna här regler som infördes som orsakade omvälvande ändringar i vardagslivet för samiska samhällsmedborgare.

Viktiga samiska kvinnor

En samisk kvinna som hette Karin Arnesdotter blev väldigt viktig under den här tiden. Hon var gift med en missionär som hette Jens Kildal. Han var kompis med Thomas von Westen som var den mest kända missionären. Karin förklarade för Jens och Thomas om samisk tanke och levesätt. Efter det pratade Thomas von Westen med den dansk/norska kungen som då upphävda dödstraffet för trolldom. Karin Arnesdotter vet vi inte så mycket om, men det skulle vara spännande om någon forskare kunde forska om det. 

Hon såg en vision av Jesus Kristus i skogen. Han hade samiska kläder och långa fingrar.

En annan samisk kvinna, Anna Olofsdatter, gick på den Skytteanska skolan i Lycksele, de hade nämligen också börjat utbilda kvinnor. Hon såg en vision av Jesus Kristus i skogen. Han hade samiska kläder och långa fingrar. Han märkte henne i ena örat så det började blöda kraftigt. Han sa att om det ska sluta blöda måste hon gå tillbaka till sin siida och berätta vem hon mött. Hon gjorde det och det slutade blöda. Den tiden  var det ganska vanligt att kristna kvinnor med hög utbildning såg syner. Men det var få kvinnor som fick utbilda sig. Men detta är alltså ett exempel på det.

Det var flera kvinnliga samiska kateketer på 1700-talet. Samiska Ingri Månsdotter var föste kateket och de kunde också ibland utföra prästens uppgifter. Det skulle behövas mycket mera forskning på de samiska männen och kvinnor som tog utbildning, men fram till nyligen har forskare varit mest intresserade av svenska och norska män och vad de har gjort och tänkt.